Jag har fortfarande inte hängt upp några gardiner. Jag har fortfarande inte tvättat några fönster. Jag känner mig bara så bohemisk och faktiskt jävligt nöjd med livet. Hur länge ska det vara? Inte livet alltså, utan känslan. Hoppas att den sitter i väääldigt länge. Men som vanligt sitter den väl i så länge det finns pengar på kontot. Fast det har hänt att det varit tomt också och jag ändå mått sååå bra, så man vet aldrig.
Ska jag ta mig ett bad i kväll? Näe. Ska jag ta en lång kvällspromenad? Näe. Egentligen vill jag både ock, men jag ids inte. Jag ska bara ligga på soffan framför TV:n tills jag vill gå och lägga mig. Egentligen är det ju skönast om man bara somnar direkt på soffan. Då slipper man anstränga sig i onödan och gå till sängen. Kanske jag blir pigg och inte somnar om då?
Berättade jag att jag var hem till min arbetskompis och fick massage häromdagen? Jag hade hjälpt henne att sy om en kjol hon hade köpt. Vi bytte bara lite tjänster. Det var jätteskönt och vad hon berömde mig för mina ben se’n. Hon kände inga slaggprodukter och såg inga celluliter, vilket tydligen är ovanligt för människor med min vikt och i min ålder. Jag blev jätteglad. Fast iofs, något ska man väl vara bra på.
Tänker ofta på mina barn och hur de har utvecklats under åren som gått, i med och motgångar som de alla har haft. Skulle det hända mig något så vet jag att de är så kloka och har så pass bra sammanhållning att jag inte behöver vara orolig. De har fått sina törnar och använt erfarenheterna på ett bra sätt. Det är förstås en hel del som jag inte fått reda på, men det är inte meningen att man som förälder behöver veta allt som hänt. Det fick inte mina heller. Tankar går också till deras respektive som i högsta grad är med i deras liv.
Nu ska jag lägra mig framför TV:n och insupa ett par glas vitt vin. Det känns som om bohemer brukar göra så. 🙂
Charlie och Zindra på altanen för ett par år sedan och Charlie i slakteribacken när hon var cirka fem månader gammal.